Svensson4travel

Svensson4travel

Jorden Runt 2008/2009

En dröm vi länge haft om att någon gång åka jorden runt kommer nu att förverkligas. Under 8 månader kommer vi att ta oss varvet runt jorden. För det mesta kommer vi att transportera oss med flyg, men även tåg, båt och bil kommer vi att ta hjälp av. Den 15 december lyfter vi till Sydafrika och Kapstaden. Turen kommer sedan att fortsätta till Bangkok, Filippinerna, Australien, Nya Zealand och Cook öarna. Avsluta gör vi i Sydamerika med Peru, Equador och Mexico för att sedan landa hemma i Stockholm igen.

PERU – VÅR SUMMERING

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Wed, August 12, 2009 23:49:39
PERU – VÅR SUMMERING

Under kort tid, 3 veckor, har vi hunnit med väldigt mycket i detta äventyrsland. Vi har sett storstaden Lima, världens djupaste kanjon i Colca med världens största fågel Condoren, vi har sett ett nunnekloster som varit stängt för allmänheten i över 400 år, rest genom världens näst största bergskedja Anderna och där sett och mött massor av indianer i sina vackra kläder, sett Inkarikets vagga i Cuzco med dess omgivningar och världsundret Machu Picchu för att till sist avsluta med besök i världens lunga, dvs Amazonas, denna planetens största regnskog.

Allt detta i ett och samma land!

Vi är ordentligt trötta efter Peruvistelsen men det var vi beredda på att vi skulle bli. Trötta men väldigt tacksamma för att ha fått uppleva allt i detta fantastiska land. Vi tror även att när vi fått perspektiv på vår resa att Peru kommer, om möjligt, att stiga ytterligare i våra ögon.

Peru kan inte få något annat än högsta betyg! Wow!

Yeah, Svenssons were here!!!

AMAZONAS

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Wed, August 12, 2009 23:45:56
AMAZONAS


Vi tar oss nu via djungelstaden Puerto Maldonado och floden Rio Tambopata till djungellodgen Explorers’ Inn som ligger i Reserva Nacional Tambopata, inte långt från den Bolivianska gränsen. Denna lodge omges av oförstörd regnskog och området innehåller den största vilda artrikedom som hitintills har upptäckts på vår planet. Den stora artrikedomen beror på att området finns på ett ställe där Amzonas regnskog möter två andra ekosystem; Andiska bergssluttningarna och Pampassavannen.

Innan vi ger oss iväg hinner vi med ett besök på en marknad


De första djuren vi ser är några ”gulliga” apor. Dessa var dessutom väldigt tjuvaktiga. De tog sig in i lodgens bananförråd och stall alla mogna bananer!


Totalt skall vi vara ut i djungeln under 4 dagar och 3 nätter. Explorers’ Inn är både en forskningsstation och en sk ekolodge, vilket innebär att man enbart har byggt den med lokala råvaror, försöker samspela med ursprungsbefolkningen, påverka naturen så lite som möjligt etc. Det innebär också att det inte finns någon elektricitet i våra bungalows eller varmt vatten. Vi har dock stearinljus och ljummet vatten leds in direkt från en flod och det är mycket rent och fräscht så vi finner oss snart väl tillrätta allihopa. Explorers´Inn bedriver mycket forskning i samråd med universitet från välden över och man har konstant avsatt 25% av bäddarna för forskare. Lodgen har blivit känd för att vara det bästa stället där turister kan samexistera med forskning och naturskydd.

Lodgen

Lunch på Lodgen

Rummet

Det är skönt att komma ned på låg höjd och kunna andas som vanligt och utan att bli andfådd och yr som man ständigt blev uppe i Anderna. Under dagarna i regnskogen går vi på ett antal vandringar. En dag tar vi oss till en sjö, ”Cocococha Oxbow lake”, där vi paddlar ut i en kanot och får se 5 ”giant otters” (jätte uttrar). I denna sjön finns även 10-12 m långa Anakondaormar, krokodiler och köttätande pirayor så vi försöker sitta stadigt i kanoten så vi ej välter…

Stora träd fanns det gott om

Paddeltur

På spaning

En natt ger vi oss ut på Rio Tambopata floden för att mha strålkastare försöka se krokodiler. Vi ser några mindre exemplar som kravlat upp på flodbanken. Ida tycker den här utflykten är lite läskig, men hon biter ihop och är en tuff tjej! Den största upplevelsen denna natt var nog annars ”flodmeditationen”, som gick ut på att stänga av motorn på båten, vara helt knäpptysta och bara driva ljudlöst nedför floden medan man hör djungelns alla ljud och ser vintergatans miljarder stjärnor höja sig över Amazonas trädtoppar. Vi gled nog ca 8-10 minuter på detta sätt nedför floden. En oslagbar upplevelse som vi aldrig kommer glömma!

Efter vandringarna har vi en hel del fri tid i lodgen. På söndagen är det fotboll (!). Folk som bor längs med floden kommer in till lodgen för att spela mot forskarna på den lilla fotbollsplanen som man röjt vid lodgen. Anton vill naturligtvis vara med och spelar i samma lag som lokalbefolkningen. Han är den enda 11-åringen bland i övrigt bara vuxna fotbollsfantaster, men det är inget som Anton tycks bry sig det minsta om! Det hela är lite av en folkfest eftersom spelarna från lokalbefolkningen tar med sina familjer som tillsammans med icke fotbollsspelande forskare står vid sidan av fotbollsplanen och hejar. Fotboll är verkligen ett universellt språk. Mitt i djupaste djungeln träffas folk från världens alla hörn och varierande åldrar och man förstår varandra genast och har roligt tillsammans. Världens utan konkurrens bästa leksak!


En som tyckte att målvakten behövde lite förstärkning!

En av vandringarna gör Gerth och Annette ensamma utan vare sig barn eller guide. Denna blir lite mer adrenalinfylld än de övriga då vi under några ögonblick inte vet om en hord på ca 50 ”white peccaries” (ungefär vildsvin) springer mot eller ifrån oss. Som tur var bestämde de sig för att fly fältet när vi närmade oss dem. Under vandringen har vi även turen att se färska jaguarspår, vilket ytterligare ger spänning åt vandringen. Vi kommer välbehållna tillbaka till lodgen där vi delar våra upplevelser med andra äventyrare.


Nattvandringarna är roliga om än lite läskiga. Man hör djurens alla läten, man vet att de finns runt omkring oss men man ser i princip inget pga mörkret och den täta växtligheten.

Vi ser som sagt spår från en del av de större djuren, men lyckas inte få annat än de mindre kompisarna på bild.



En lagom hårig kompis

Explorers’ Inn ligger i ett unikt stycke orörd regnskog. Här finns det mer än 600 olika fågelarter, vilket är världsrekord för en och samma plats (och tex mer än alla fågelarter i USA och Canada tillsammans!). Det finns flera andra liknande ”naturrekord” som tex 1,200 olika fjärilssorter. Under tiden vid och omkring lodgen ser vi också olika sorters apor, spindlar, Cabybaras (världens största gnagare) och sist, men inte minst, de 2 halvtama papegojor (macaws) som finns på lodgen.


Tidigt en morgon går vi upp för att ta båten till en sk ” Clay lick” . Detta är en röd jordbank dit hundratals papegojor kommer varje morgon för att äta på den röda leran. Man vet inte riktigt varför de gör det men man vet att den är mycket mineralhaltig och man tror också att den hjälper dem med deras matsmältning. Denna morgon har vi dock inte lyckan med oss. Vi ser en ekorre som käkar på leran, men inga papegojor. Vi får snart reda på orsaken. I ett dött träd inte långt därifrån sitter en rovfågel och spanar, liksom oss, efter papegojor…


Färgstark blomma

Att sitta på en stubbe och se solen sänka sig ned över Rio Tambopatafloden och djungeln går inte av för hackor. Den breda floden är så oerhört mäktig där den tyst flyter fram. Detta vatten, som ursprungligen kommer från Anderna, skall snart rinna ut i Amazonasfloden för att ta sig tvärs över Sydamerikanska kontinenten och ut till Atlanten.


Veckan innan vi kom till lodgen regnade det mycket – en dag hela 150 mm regn. Det syns på vandringslederna som är dränkta i vatten och vi får långa sträckor vada i lera långt upp på smalbenen. Som tur var fick vi alla låna gummistövlar.



Dags att lämna Amazonasdjungeln. Via båt, buss och flyg tar vi oss tillbaka till vårt hotell i huvudstaden Lima där vi förvarat 3 av våra resväskor när vi turnerat landet runt. Vi ser något annorlunda ut än när vi lämnade Lima för 3 veckor sedan. Vi är ordentligt leriga och svettiga och det känns lyxigt att få fräscha till oss på vårt kanonhotell, innan vi beger oss vidare till det sista landet på vår resa, Mexico!

MACHU PICCHU

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Wed, August 12, 2009 22:59:41
MACHU PICCHU


För de flesta Perubesökare är Machu Picchu höjdpunkten på resan. Trots att vi är mäkta imponerade över alla Inkaruiner vi sett börjar vi nu så sakteliga bli lite trötta på att ”se alla stenar” och undrar om Machu Picchu bara skall bli ännu mer av samma vara.

Det blir det inte!

Machu Picchu är unikt och kan inte jämföras med några av de andra ruinerna.


Vi åker den 3 timmar långa tågresan med ”back-packer tåget” från Cuzco och kommer fram till den lilla staden Aguas Calientes för att vi nästkommande dag skall kunna se solens första strålar söka sig in i Soltemplet och kunna spendera en hel dag vid detta underverk. Efter att ha checkat in på hotellet besöker vi det lilla Inkamuseet som ligger vid foten av Machu Picchu. Mycket sevärt.

Visst är det lite vilda västern över Aguas Calientes

Soluppgången

Vi står vid soltemplet och ser solen gå upp över bergen. Soltemplet är Macchu Picchu´s enda runda byggnad och innehåller väldigt fina stenarbeten. Detta tempel var den viktigaste byggnaden och användes som astronomiskt observatorium och hjälpte indianerna att bestämma när torr- respektive regnperioderna startade, vilket var avgörande kunskap för att få bra skördar. Vid dessa två perioder, sommar- och vintersolstånden, faller solens strålar rakt in genom två olika fönster och då vet man vilken period som just har startat.


Machu Picchu är oerhört väl bevarat eftersom Spanjorerna som tur var aldrig upptäckte denna stad högt uppe i bergen.

Berget Wayna Picchu i bakgrunden.

Machu Picchu berget i bakgrunden

Först 1911 årerupptäcktes Machu Picchu av amerikanen Hiram Bingham efter att ha legat i glömska under nästan 400 år och fått tät djungelväxtlighet över sig. Machu Picchu ingår sedan 2 år tillbaka som ett av de 7 moderna underverken på jorden och det är inte svårt att förstå varför. Byggnaderna är magnifika och många. Att dessutom lyckas bygga denna stad högt uppe på en brant stupande bergskam ovanför molnen är helt ofattbart! Utsikten från Machu Picchu är bedårande och man omges av en rad höga snöklädda bergstoppar samt, längst ned i dalen, Urubambafloden. Samma dag som vi besökte Machu Picchu firade man 2-årsdagen av att denna sevärdhet upptogs på listan bland världens 7 moderna underverk. Tidigt på morgonen var några indianer och ett antal ”officiella” personer uppe på bergets topp och utförde någon form av ritual, bla blåste de i en stor snäcka.





De lyckades även väldigt bra med att integrera byggnaderna med befintliga stenblock.

Inkas andliga liv kretsade mycket kring solen, bergen, stenen och majsen. Här uppe i Machu Picchu hade man sett till att man hade allt detta nära till hands.

Lamorna trivs även här uppe.

Vi deltar i en guidad vandring under ett par timmar för att sedan på egen hand upptäcka staden och bara sitta här och var och njuta av byggnaderna och utsikten.



En glad Ida

På seneftermiddagen lämnar vi detta mästerverk fyllda av förundran för att åter ta oss tillbaka till jordens navel, dvs Inkahuvudstaden Cuzco.


På tågstationen ser vi flera tungt beväpnade militärer. Anledningen till deras närvaro är tågstrejken som är på gång och skall bryta ut när som helst.


Väl tillbaka i Cuzco passar vi på att besöka The Ninos Hotel som är en modern framgångssaga. En holländska åkte 1996 till Peru vilket resulterade i att hon bosatte sig här och vigde sitt liv åt att hjälpa fattiga barn i Cuzco. Hon har nu startat 4 restauranger och hotell i staden, vars vinst går till att dagligen stödja ca 500 (!) fattiga barn som härigenom får mat och hälsovård. Kolla gärna in deras hemsida www.ninoshotel.com och stöd verksamheten om ni besöker Cuzco genom att bo hos dem eller skänka en slant! Världen är verkligen full av otroliga människor! Inte bara på Inkatiden…

CUZCO OCH SACRED VALLEY

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Wed, August 12, 2009 21:38:17
CUZCO OCH SACRED VALLEY

Äntligen framme i andiska staden Cuzco (3,310 möh)! Huvudstaden i Inkariket som på sin tid var det mäktigaste och största riket på västra halvklotet. Det enda abret när vi trötta kommer fram efter den 10 timmar långa bussresan är att hotellrummet som Flora bokat visar sig vara obokat i våra namn för de ca 7-8 dagar vi skall vara här. Trötta som vi är börjar irritationen stiga – ”när vi en gång låter någon annan boka åt oss går det åt pipan” tänker vi. Flora rycker dock ut igen och efter en natt på hotellet inkvarteras vi på ett annat nästa morgon. Det visar sig vara toppenbra - vi bor i stadsdelen San Blas med utsikt över staden och promenadavstånd till Plaza del Armas så vi blir slutligen bara nöjda och belåtna.

Torget i Cuzco

Utsikten från vårt hotellrum

Cuzco är hela amerikanska kontinentens arkeologiska huvudstad och överallt i staden ser man de gamla fundamenten, eller väggarna, från tidigare ståtliga Inkapalats och tempel. Dessa revs och plundrades dock av spanjorerna på alla rikedomar i form av guld och silver i överflöd, men fundamenten och väggarna behölls pga deras stabilitet och enastående förmåga att motstå jordbävningar. Ovanpå byggdes koloniala byggnader, som dock raserats flera gånger pga jordbävningar och sedan byggts upp igen, medan Inkafundamenten och väggarna i princip står kvar opåverkade…

Cuzco är en mysig stad med vackra byggnader och stadens hjärta, Plaza del Armas eller Huacaypata som det kallades på inkatiden, är den naturliga mittpunkten. Detta är verkligen mittpunkternas mittpunkt. Legenden säger att den första Inkan på 1200-talet fick uppdraget att finna jordens navel och där bygga huvudstaden. Det blev Cuzco, som också kallas jordens navel, och Plaza del Armas är mittpunkten där allt en gång började. Idag vajar två flaggor sida vida sida vid torget; den peruanska röd-vita flaggan och den regnbågsfärgade Inkaflaggan (inte att förväxla med gay flaggan…). Det är roligt att bara strosa omkring i Cuzco och titta på såväl inka- som kolonialbyggnaderna. Inkaväggarna är spikraka med stenar som är perfekt slipade och sammanfogade helt utan murbruk. De har alla samma lutning var man än befinner sig, ca 12 graders lutning (skapar mer stabilitet än helt vertikala väggar).

Torget i Cuzco

Gränd i Cuzco

Inkamurar


Det finns mycket handstickat att köpa

Trots att Inkariket bara hade ca 100 år bakom sig innan spanjorerna kom hade man lyckats lägga väldiga landytor under sig och bygga ett stort antal imponerande palats, tempel och städer med ordentlig stadsplanering och rinnande vatten etc. Även om Inkariket formellt började på 1200-talet så var det från 1400-talet och framåt som expansionen skedde. Detta fick dock ett abrupt slut kring ca 1530 när de spanska konkvistadorerna med Francisco Pizarro i spetsen anlände. Spanjorernas framfart var hänsynslös. Man plundrade allt man kom åt och smälte ned allt guld och silver för att berika sig själva, spanska kronan och att använda som dekoration i nya kyrkor och kloster.

Man skulle även med alla medel kristna indianerna. Detta skedde genom att jämna alla gamla tempel och religiösa platser med marken för att säkerställa att någon soldyrkan aldrig mer skulle ske. Dessutom jämnade man alla Inkapalats med marken för att visa att Inkariket inte längre fanns utan nu var det den spanska kronan som regerade. I denna systematiska skövling av inkakulturen dödades massor av indianer. Man tvingade på olika sätt in indianerna i kristendomen bla genom att skrämma dem med hemska kristusstatyer. Man försökte få dem att se så äkta ut som möjligt och använde äkta människohår, tänder etc och målade sedan dem med så mycket blod man kunde. När indianerna fick se den lidande och nästan levande kristus var det många som blev livrädda och tog steget över till kristendomen.

Idag ser man de gamla inkaättlingarna överallt i Cuzco och de talar fortfarande sitt gamla språk som kallas för quechua.




Andra kvällen i Cuzco går vi på en traditionell dansshow med danser och kläder från Cuzcoregionen.


Dagen därpå följer vi med på en guidad stadsrundtur” som omfattar Katedralen, Koricancha, Sacsayhuaman, Quengo, Pucapucara och Tambomachay.

När man jämnat Viracocha Inca palatset med marken byggde man Katedralen ovanpå för att markera att det nu är nya tider som gäller. Katedralen är ett helt enormt bygge och stenarna tog man bla från Inkafästningen Sacsayhuaman. Stor, mäktig och full med guld och silver och massor av konst i form av målningar och träskulpturer. Dessutom lite solsymboler här och var för att lättare få indianerna att börja anamma kristendomen.


Qorikancha var en gång det rikast utsmyckade templet i Inkariket. Här fanns djurstatyer i solitt guld och tempelväggarna var beklädda med 700 solida guld plattor som var och en vägde ca 2 kg. Inkariket höll hårt på dualitetsprincipen såsom natt och dag, sol och måne, manlig och kvinnligt, etc. Inom Qorinkancha fanns såväl soltemplet som var dekorerat med guld, som måntemplet som var dekorerat med silver och på tempelområdet hölls framförallt religiösa tillställningar. Bara några månader efter Spanjorernas ankomst hade all denna rikedom smälts ned och templet jämnats med marken och därefter överlämnats till Dominikanerorden som här byggde Santo Domingokyrkan ovanpå Qorikanchas fundament. Kyrkan har raserats i två jordbävningar och byggts upp igen. Inkafundamenten är det enda som stått kvar…

Sacsayhuaman var en annan otrolig skapelse som gjordes av väldiga stenblock som fraktades ca 3 km från en annan plats innan de fogades samman med perfekt passform och, återigen, utan murbruk. Det största stenblocket vi såg vägde 121 ton! Av alla stenblock finns inget som är det andra likt. Det enda som är likt är passformen. Stenarna var så tätt sammanfogade att vi inte kunde sticka in en knivegg mellan dem! Man går hela tiden för sig själv och funderar i banor som hur kunde man frakta dessa stenar? Hur kunde man bygga detta? Otroligt…


Vid Tambomachay, som byggts till vattengudens ära, finns en springvattenbrunn som runnit i 500 år och det sägs att den som dricker av det blir för evigt ung – gissa vilka som sörplade i sig vattnet?!



På kvällen när vi skall gå ut och äta passerar vi ett torg där vi ser en rad med kravallutrustade poliser som står uppställda längs med torgets ena sida. På andra sidan står ett 30-tal Peruaner samlade. Vi träffar några amerikaner som liksom oss undrar vad som står på. Är det samma konflikt mellan polis och indianer som skördade ett antal dödsoffer för några veckor sedan? Vi vår snart reda på att man tänkt genomföra en demonstration mot ett förslag om att man som ägare av turist mini-bussar måste ha en viss summa pengar på bankkonto för att få rätten att köra dessa minibussar för turisterna. Om detta förslag går igenom kommer de flesta ”vanliga” Peruaner mista möjligheten att kunna tjäna pengar på turister på detta sätt eftersom man inte har så mycket pengar. För att ”garantera” ordningen har polisen iscensatt denna maktdemonstration. Vi kan inte låta bli att tänka på ´hur bra vi har det i Sverige. Det är verkligen fritt att säga, tycka och skriva vad vi vill och vi möts ej av kravallpoliser då vi utnyttjar rätten att demonstrera, strejka etc under ordnade former. Ibland känns det dock som vi tar detta för självklart och man känner inget annat än avsky när snorungar från de politiska höger- och vänsterkanterna springer omkring hemma och provocerar våra poliser till det yttersta. Tala om att missbruka den rätt som generationer av svenskar har kämpat för före oss. Usch!


Vissa poliser verkar dock inte riktigt veta vad de skall fokusera på...

SACRED VALLEY

Redan nästa dag ger vi oss av på ytterligare en organiserad tur, denna gång till den sk ” Sacred Valley” (Heliga dalen).


Vi åker först till indianmarknaden i Pisac för att därefter ta oss till Inkaruinerna i samma stad som ligger högt upp i bergen. Det är imponerande byggnadsverk med en formidabel utsikt över bergen, terrassodlingarna från Inkarikets dagar, dalarna och Urubambafloden.





Efter lunch i den lilla byn Urubamba fortsätter vi sedan till dagens höjdpunkt som är Ollantaytambo. Ollantaytambo är en gammal Inkastad där stadsplaneringen fortfarande är densamma som Inkaindianerna en gång bestämde och samma vattenkanaler rinner fortfarande genom staden. Runt staden, på dess branta bergssidor, vaktar Inkaruinerna staden. Spanjorerna vann, trots numerär underlägsenhet, den ena militära segern efter den andra när man kom till Peru. Anledningen var tvåfalt; dels hade europeiska sjukdomar hunnit fram före spanjorerna själva. Smittkoppor, en av sjukdomarna som spanjorerna förde med sig när de landsteg i centralamerika, hade raderat ut stora delar av befolkningen bara något år innan. Den spanska militära utrustningen var dessutom överlägsen i form av det onaturliga djuret hästen som de red på, rustningar som motstod pilar samt gevärens eldkraft. Ollantaytambo var dock ett av de få ställen där konkvistadorerna förlorade ett viktigt militärt slag. När man ser läget förstår man varför.


Chinchero i kvällsljus

Vi avslutar turen med att besöka ett väveri där man även själva färgar allt garn

COLCA CANYON

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Wed, August 12, 2009 18:24:06
COLCA CANYON

Vi bestämmer oss för att göra en 2-dagarsutflykt till Colca Canyon som är 10 mil lång och världens djupaste kanjon, nästan dubbelt så djup som Grand Canyon eller ca 3.200 m. Jämfört med Grand Canyon är dock denna skapelse knappt torr bakom öronen med sina enbart 100 miljoner år på nacken att jämföra med Grand Canyons 1,800 miljoner år. På vägen dit åker vi genom nationalparken ”Reserva Nacional Salinas y Aguada Blanca” där vi ser 3 av de 4 sydamerikanska kamelerna Lamor, Alpaca och Vicunas. Indianerna i området är kända för sina rikt dekorerade kläder och hattar och de är verkligen vackra!




Vägen går uppåt, uppåt och uppåt för att nå sin högsta punkt på hela 4,900 möh. Barnen har tidigare fått medel mot höjdsjuka så de klarar av detta bra medan Gerth och Annette får det lite tuffare med yrsel och huvudvärk. Vi börjar nu sent om sider att försöka kompensera detta genom att dricka coca te och tugga coca blad, vilket är indianernas mångtusenåriga recept mot höjdsjuka. Annette känner av höjdsjukan rejält under en veckas tid och äter bla ingen mat under ett par dagar. Ett tips till er som funderar på att åka upp i Anderna: Även om ni som svenskar är vana vid höga berg skall ni inte underskatta effekten på kroppen. Att vara på en höjd som ligger dubbelt så högt som Sverige högsta berg, Kebnekaise, tar ut sin rätt och se därför till att ni börjar dricka coca te i god tid innan ni ger er upp i bergen.


En indianflicka med Chivay i bakgrunden

Vi stannar för natten i staden Chivay (3,650 möh) där vi prövar på de varma källorna, 40 grader, som skall ha kurativ effekt pga detta mineralhaltiga vattnet. På kvällen passar vi på att köpa varma, goa alpacatröjor som indianerna säljer överallt och sätter oss sedan och äter kyckling vid ett gatustånd.


Indiankvinna som säljer kokathe

Vi sover i något som kallas för hotellrum. På natten sjunker temperaturen till -10 grader och trots 3 lager filtar, alla kläder på kroppen och ett värmeelement så fryser vi ändå under natten. Om vi ett tag tycker att detta inte var vad vi hade väntat oss av ett hotell så mjuknar vi snart när vi tittar ut genom fönstret och inser hur bra vi trots allt har det. Utanför ser vi rucklena som lokalbefolkningen bor i. Ingen elbelysning, inga värmare utan bara alpacafiltar och soltorkat tegel som skydd mot kylan. Vi bor, jämförelsevis, på ett lyxhotell!

Kall tidig morgon

Utsikten från rummet

Torget i Chivay

Kokablad är inte det godaste att tugga men...

Vägen till Colca Canyon är en serpentinväg som tar oss fram genom imponerande landskap med 6,000 m höga vulkaner och där man längst ned i dalen ser floden Rio Colca. På ömse sidor av kanjonen finns det terrassodlingar som indianerna byggt under 1,000 tals år. Vilket enormt arbete att få till dessa terrasser. Bönderna lever enkelt och det har inte skett några större förändringar här de senaste 1,000 åren. Man använder tom samma handplogar som man alltid använt! Här odlas framförallt potatis. Det är en stapelvara som funnits i 1,000 tals år i Peru och det finns ca 3,000 olika sorter! Jonas Ahlströmer var tydligen inte så väldigt snabb att få potatisen till Sverige på 1800-talet och vi fick inte så många att välja bland heller…Colca betyder ”hål”, då man förr i tiden förvarade mat i hålor i bergen. Där var maten skyddad från fiender och djur.




Väl framme vid Colca ser vi 7 stycken fåglar av världens största flygande fågelart, dvs den typ av Condor som häckar här. Vi har tur att vara här en varm dag eftersom de då glider fram och tillbaka på de varma uppåtvindarna från kanjonen. Kanjonen är vacker men vi upplever inte riktigt samma mäktighet som Grand Canyon (vi ser tex inte ner i kanjonen vid dess djupaste punkt). Den mäktiga upplevelsen med Colca Canyon är snarare kombinationen av indianer, kanjonen, terrassodlingarna och världens största fågel Condoren som tillsammans gör detta till ett klart sevärt utflyktsmål.






Nästa destination är Inkastaden Cuzco och vi kommer ta oss dit genom att först åka buss 5 timmar till staden Puno vid Titicacasjön för att därifrån ta Inkaexpress (en långfärdsbuss) till Cuzco, vilket är en resa på ytterligare ca 10 timmar. Konstigt, på vägen till Puno ser vi rosa flamingos i en sjö på ett par tusen meters höjd. Vi trodde att de hörde hemma i mer tropiskt klimat…?

På hög höjd i Anderna

Vi känner inget sug att åka ut på Titicacasjön utan sover bara över i Puno för att kunna hoppa på Inkaexpress tidigt på morgonen. Från bussen ser vi dock Titicacasjön, som är världens högst belägna och farbara sjö. Den är stor.

För en tid sedan fick vi reda på att indianer hade blockerat vägen utanför Cuzco, vilket gör att Inkaexpress inte kan ta sig fram. Ikväll ringer dock Flora till vårt hotell i Puno och meddelar att vi kan ta Inkaexpress som planerat tidigt nästa morgon. Skönt! (i värsta fall hade vi varit tvungna att stanna 5 dagar i lilla hålan Puno…).

Inkaexpress kör genom den väldiga Andplatån och höglandet. Vi ser snötäckta toppar och glaciärer på resan genom Anderna. På vägen besöker vi flera Inkaruiner bla Raqchi där ett av de viktigaste Inkatemplena var beläget vid namn Temple of Viracocha. 22 stenpelare höll upp det största Inkataket man känner till på något Inkapalats.



AREQUIPA

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Wed, August 12, 2009 17:13:15
AREQUIPA

Vi lämnar nu Lima och flyger till södra delen av Peru och landets näst största stad Arequipa med sina ca 650,000 invånare. Staden ligger på 2,500 m höjd och är ett bra ställe att acklimatisera sig på (för at undvika höjdsjuka) innan man åker vidare till ännu högre belägna ställen i bergskedjan Anderna. Staden grundades av indianer och ”återgrundades” av spanjorerna 1540. Den har raserats av jordbävningar och byggts upp flera gånger. Flera större jordbävningar har skett under senare tid såsom 1958, 1960 och 2001.

Staden ligger vackert uppe i Anderna vid foten av den gigantiska och perfekt konformade vulkanen El Misti (5,822 m) och flera snötäckta toppar på 5000-6000 m höjd. Det är varmt på dagarna men blir snabbt kyligt på nätterna.

El Misti i bakgrunden

Liksom på många andra flygplatser vi kommit till så möts vi även här av personal med munskydd. Allt som oftast får alla passagerare svara på frågor eller fylla i en hälsodeklaration pga risken för spridningen av svininfluensan.


Stadens största sevärdheter är Santa Catalina klostret, den frysta isprinsessan Juanita och det vackra koloniala torget Plaza del Armas. Arequipa är, till skillnad från storstaden Lima, en mysig stad av småstadskaraktär. Den är till stor del byggd i vit sten. Det är lätt att fastna kring Plaza del Armas med alla sina restauranger och fik och som är mycket vackert med sin fontän i mitten av torget, alla valv och pelargångar och den stora katedralen på ena sidan.




I Arequipa ser vi också en markant ökning av antal indianer som promenerar runt i sina färgglada dräkter och hattar. Många av dem musicerar gärna.


En morgon i samband med hotellfrukosten visas bilder från centralamerikanska landet Honduras där militären någon timma tidigare har tagit makten och tvingat presidenten att stanna utomlands. Nervösa militärer med skjutklara vapen åker på stryk av modiga tanter som vägrar finna sig i militärkuppen. Tala om civilkurage! På hotellet tar de flesta Peruanerna militärkuppen med fattning. Det märks att man är medvetna om att demokratierna i denna del av världen är bräckliga och att det nästan är en del av vardagen att militärkupper fortfarande inträffar.

När man tänker på Peru går mångas tankar till Inkaindianerna. Även om Inkaimperiet blev enormt stort och mäktigt så fanns det bara under en kortare tid (ca 1200-1500 med 1400-1500 som tiden då imperiet och palatsen byggdes). Inkaindianerna försökte själva framstå som de som ”kommit på” allt men man har förstått att det de var väldigt duktiga på var att inkorporera kunskap från tidigare indiankulturer. För att förstå Inkatiden är det därför nyttigt att lära sig lite om hela ”pre-spanska” tiden. Vi besöker Museo Chiribaya och lär oss att indianer började befolka Arequipa området för ca 12,000 år sedan. Under årtusendena var sedan jordbruk, vävning, keramik och byggnation av diverse offerplatser åt gudarna viktiga ingredienser i deras samhällen. Allt detta finslipade sedan Inkaindianerna till fulländning. Vi besöker också Museo Santury där vi ser ”Juanita – isprinsessan”, som är den frusna kroppen av en Inkaflicka som offrades till gudarna på toppen av berget Nevado Ampato för över 500 år sedan. Denna mumie hittades så sent som 1995 av en expedition som hittade offer- och begravningsplatsen allra längst upp på toppen (6,310 möh). Pga nedisningen har kroppen och kläderna bevarats väldigt väl.

Santa Catalinaklosteret är som en stad i staden och har varit isolerat i över 400 år innan portarna öppnades för allmänheten på 1970-talet. Detta nunnekloster har en makalöst vacker färgsättning (där det röda symboliserar lycka och det blåa himlen) och arkitektur och man kan inte sluta fotografera alla vackra uppslag som dyker upp bakom varje hörn. Klostret byggdes av Dominikanerordern 1579, dvs mindre än 40 år efter spanjorernas ankomst.



Den mest kända nunnan är ”Syster Ana (de Los Angeles Monteagudo) som levde där till sin död 1685. Pga av ett mirakel och flera förutsägelser som hon gjorde har det uppstått en kult kring henne. Hon blev ”saliförklarad” (1 mirakel till skillnad från 3 som krävs för helgonförklaring) av påven Johannes Paulus II 1985 och hennes cell och personliga tillhörigheter finns fortfarande kvar.


Vi lyxar en dag till det med att gå på en finare Peruansk restaurang med sång och dans. Vi vandrar sedan över floden Rio Chili och runt i de mysiga gränderna där de små affärerna ligger inklämda. Vi bokar också biljetter för resterande del av Peruresan hos Flora som har en egen liten resebyrå vid Plaza del Armas. Detta visar sig vara ett riktigt lyckokast. Flora får fram väsentligt bättre priser än vad vi lyckas med själva via internet och hon kommer de kommande veckorna boka om våra biljetter och färdvägar ett antal gånger pga strejker, blockade av vägar etc. Utan att förstå spanska och utan att hänga med i nyhetsflödet skulle vi inte haft en chans att klara av vårt reseprogram på utsatt tid. Nu får vi meddelande via lappar, hotellpersonal etc lite här och var med meddelandet ”ring Flora” vilket vi gör och får då reda på vad som just nu gäller. Genom detta kryssande kommer vi sakta men säkert fram till alla våra destinationer om än på lite annat sätt än vad som var ursprungligen tänkt. Maken till ansvarskännande resebyrå/egenföretagare får man leta efter. Vi förlitade oss till 100% på henne oavsett om vi var i bergen eller i regnskogen – och det funkade!

Här köpte vi mycket frukt!


PERU - LIMA

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Wed, August 12, 2009 16:44:37
PERU - LIMA

Peru består av 3 separata områden. Väster om Anderna ligger det smala kustlandet som är en av världens torraste platser och mest består av öken. Sedan tornar världens näst största bergskedja (efter Himalaya), Anderna, upp sig och den upptar ca 25 % av landets yta. Här finns flera toppar på över 6,000 m, gröna dalar samt högslätten med världens högst belägna och farbara sjö, Titicacasjön. Öster om Anderna breder sig sedan världens största regnskog, Amazonasbäckenet, ut sig. Djungeln täcker ca 60 % av landets yta, som är totalt ca 3 ggr Sveriges. I regnskogen bor dock bara ca 5 % av Perus befolkning på ca 28 miljoner. Ungefär hälften av befolkningen utgörs av mestiser (dvs blandning av européer och indianer) och andra hälften av indianer. Det är i alla avseenden ett utvecklingsland med ca 50% av befolkningen under fattigdomsstrecket och allt fler söker lyckan i storstaden Lima med dess ca 8 miljoner invånare. Allt detta plus några av världens mest framstående civilisationer i form av Inkariket och dess legendomspunna skatter i form av tex Machu Picchu gjorde att vi tidigt i vår resplanering bestämde att Peru är ett måste att ha med på vår resa.

Vi ankommer trötta mitt i natten till The Clifford Hotel. Inte konstigt då resan från USA startade kl. 03.30 på morgonen och sen gått via Mexico City till huvudstaden Lima. Första dagen i Lima promenerar vi från hotellet till stadens hjärta och vackraste plats, vilket är Plaza del Armas. Detta torg omges bla av det praktfulla presidentpalatset, Limas katedral och ärkebiskopspalatset. På vägen till Plaza del Armas passerar vi Plaza San Martin där en staty finns över befriaren (från Spanjorerna) General de San Martin.

Plaza San Martin

Plaza Del Armas

Det finns mycket vackra koloniala byggnader i Lima, men pengar saknas att underhålla dem varför många ser rätt sjaskiga ut. En gång i tíden måste det dock ha sett mycket vackert ut. Gatubilden präglas av hus som skjutit upp ur marken utan någon vidare planering och mycket trafik som väsnas något oerhört. Fordonen är gamla och det mest populära märket tycks vara den gamla klassiska VW bubblan som man ser överallt. Något annat som man ser överallt är poliser och beväpnade vakter.


Vi väcker mycket uppmärksamhet pga vår blonda hårfärg. Peruanerna är väldigt vänligt sinnade och from idag så är det dagligen folk som kommer fram och ler, undrar var vi kommer från, säger att familjen ser så vacker ut och vill ha kort på sig själva tillsammans med barnen etc. Kul! Vi trodde det var vi som skulle titta på Peruanerna och kanske framförallt indianerna men det här blir en väldigt ömsesidig historia där det verkligen är vi som är de exotiska!


Vid Plaza del Armas står ett uppbåd av kravallutrustade poliser och vattenkanoner. Vi får reda på att det är av rent säkerhetsskäl pga det rätt spända läget i landet till följd av en konflikt mellan indianbefolkningen och presidenten. I en rad städer har indianerna demonstrerat mot ett nytt lagförslag som skulle möjliggöra för utländska bolag att ytterligare exploatera regnskogen Amazonas. Ett 50-70 tal indianer och ett 30-tal poliser har dödats under dessa oroligheter.

Trots, eller kanske pga, närvaron av tungt beväpnade kravallpoliser tar dock Peruanerna det mesta med ro. Det är mycket folk på Plaza del Armas och det är ett folknöje att bara florera omkring här.

Nästkommande dag besöker vi landets främsta museum; Museo de la Nacion. Här visas Perus historia och gamla föremål från olika indiankulturer. Ett helt våningsplan rymmer fotoutställningen ”To remember” som handlar om den interna väpnade konflikten mellan militär/regering och vänstergerillan Sendero Luminosa under 1980-1990 talen. Utställningen är ett led i att komma vidare med sannings- och försoningsarbetet i landet. Konflikten ledde till att 69,000 människor dödades eller ”försvann” under dessa 20 år. När man ser dessa ohyggliga bilder förstår man att det måste finnas väldigt mycket ”under ytan” i det Peruanska samhället, som man som turist aldrig upplever.

På eftermiddagen besöker vi Limas vackra katedral som flera gånger har raserats av jordbävningar och sedan byggts upp igen. I katedralen ligger även den spanska konkvistadoren Francisco Pizarro begravd. Det var Pizarro som upptäckte Peru 1526 och grundade Lima 1535. Historiebeskrivningen böjar ändras en hel del kring denne man. Spanjorerna vann kriget mot Inkas och skrev därmed historien som gick ut på att Pizarro var den store, ädle Spanjoren som kristnade landet och räddade folket undan det grymma inkaväldet. Historiker och arkeologer ger nu dock en annan bild som är att Pizarro och hans gäng skoningslöst mördade väldigt många indianer, plundrade alla tempel de kom åt och jämnade dem sedan med marken för att hindra soldyrkan och förstöra Inkakulturen.


Erövringen av Peru, och övriga Sydamerika, rättfärdigades moraliskt av att man ville kristna landet. Man införde här, liksom i Europa, inkvisitionen. Vi besöker Inkvisitionsmuseet som visar straffen som utdömdes för de som bröt mot katolska kyrkans lära. Vi ser den gamla rättegångssalen, fängelsehålorna och prygelutrustningen. Vad skiljer detta mot Talibanernas skräckvälde som de hade i Afghanistan för några år sedan? Eller dagens Iran? Väldigt lite.

Inte långt från Limakatedralen ligger San Franciscokyrkan och dess kloster från 1500-talet.


Vi går på en guidad tur som tar oss ned i katakomberna under kyrkan där ca 25,000 människor ligger begravda i det som var Limas första kyrkogård. Vi ser mängder med dödskallar och benknotor och får en lite märklig känsla när de visar och berättar att de använt en del dödskallar som dekoration (!) där nere. Vi ser hur de lagt dödskallar i ringar, i håliga utymmen i väggarna etc. En aning bizarrt kan man tycka… Denna natt somnar vi gott (…) med 1,000 dödsskallar på näthinnan.

Sista sevärdheten vi besöker i Lima är Pachacamac som är ett arkeologist utgrävningsområde där man hittat flera tempel och pyramider från Inkatiden. Pachacamac har dock varit en helig plats ända sedan 200 f.kr , dvs långt innan Inkatiden (1300-1400 e. kr).


Vi ser även Peruanska hundar. En oerhört ful skapelse utan hår och har, enligt vår guide, vunnit utmärkelsen ”fulaste hundarna i världen”. Vi förstår varför…


På vägen till Pachacamac passerar vi några av Limas förorter där det enligt guiden är farligt att vistas vid alla tider på dygnet.
Foto: tempel + hundar

Vi promenerar som sagt en hel del av Lima, överallt möts man av dessa små vagnar som är fullproppade med diverse saker att köpa, främst tidningar och snacks.


Den populära drycken med det passande namnet Inca kola blir genast barnens favorit.


En dag passerar vi en vagn och ögonen spärras upp rejält hos barnen då de ser en macka med bla chips och korv i. Det blir en annan favorit, om än inte så nyttigt. Jo, det fanns några salladsblad i den också, men ändå…



USA - VÅR SUMMERING

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Sun, July 19, 2009 20:19:33
USA – VÅR SUMMERING

USA is still going strong! Två fantastiska veckor, vilket är en alldeles för kort tid! Anton och Ida förstår inte varför vi måste resa vidare… Landet har en fantastisk och mångskiftande natur, häftiga nöjesattraktioner, läckra metropoler som San Francisco och öppna och positiva människor. Kalifornien har också ett klimat som man som svensk skulle vilja ha lite mer av. Vad mer kan man begära?

En uppenbar reflektion när vi besöker USA denna gång är att amerikanarna har det mycket tufft just nu. Deras obändiga optimism kommer ta dem genom denna kris också men Irakkriget, den urusla ekonomiska situationen och kollapsen av deras nationella stoltheter i form av globala storbanker och bilföretag har satt sina spår i deras självförtroende.

En annan reflektion är vilken oerhört tolerant nation detta är. Här har folk från alla länder, konflikthärdar och religioner funnit en fristad och lever sida vid sida som fullvärdiga amerikaner. Toleransen kommer vara deras största tillgång i kriget mot terrorismen. Den som attackerar USA, på det sätt som skedde i samband med 9/11, attackerar på något sätt världen själv (då allt och alla finns representerade här) och det kommer slå tillbaka på förövarna, förr eller senare.

Den globala krisen plågar alla de länder vi har besökt på ett eller annat sätt men USA är nog det land som har fått värst släng av sleven denna gång. Vi håller tummarna för att man skall komma på fötter så snart som möjligt!

Självklart får USA som destination på vår resa toppbetyg. Det var hastigt påkommet av oss att åka hit, men vi är alla väldigt glada att vi gjorde denna ändring av resrutten. USA är ett fantastiskt resmål som har så oerhört mycket att erbjuda. Att denna gång få vila ut hemma hos familjen Peterson var också balsam for lite småslitna långresenärer. Nu är vi ordentligt utvilade och laddade for att ta oss an nästa resmål som är det exotiska Peru!



Next »