Svensson4travel

Svensson4travel

Jorden Runt 2008/2009

En dröm vi länge haft om att någon gång åka jorden runt kommer nu att förverkligas. Under 8 månader kommer vi att ta oss varvet runt jorden. För det mesta kommer vi att transportera oss med flyg, men även tåg, båt och bil kommer vi att ta hjälp av. Den 15 december lyfter vi till Sydafrika och Kapstaden. Turen kommer sedan att fortsätta till Bangkok, Filippinerna, Australien, Nya Zealand och Cook öarna. Avsluta gör vi i Sydamerika med Peru, Equador och Mexico för att sedan landa hemma i Stockholm igen.

SAN FRANCISCO

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Sun, July 19, 2009 20:17:26
SAN FRANCISCO

Ahhh! Om vi älskar USA så var det San Francisco som fick oss att lära älska landet när vi (Gerth och Annette) bodde och jobbade här 1994-1995. Sången ”I left my heart in San Francisco” kan inte stämma bättre in än på oss båda.

Som synes älskar även barnen denna stad. De var här för första gången för 5 år sedan.

Under en veckas tid skäms vi nu bokstavligen bort av våra goda vänner familjen Peterson (Jim, Teling och Ara) som vi lärde känna när vi bodde här. Vi får lagad frukost varje dag och när vi kommer tillbaka hem på eftermiddagarna efter att ha sett San Francisco med omgivningar står middagen dukad.

Att bo i ett riktigt hem efter att ha varit på resande fot och bott i alla möjliga och omöjliga ställen (husbil, vandrarhem, hotellrum, bungalows, sovsäck under stjärnorna etc) sedan 15 december känns det oerhört skönt med alla bekvämligheter. Dessutom är det första gången vi besöker dem i deras nya fina hus i Palo Alto. Ett annat nytillskott är den söta svenska vallhunden Tindra. En äkta svensk västgötaspets i Kalifornien!

Ida med Tindra, samma sorts hund som farfar hade när han växte upp på Västgötaslätten.

Vi lånar Telings bil och passar på att se gamla godingar i form av Half Moon Bay och Fort Funston längs med Highway 1, Golden Gate bridge, Ocean Beach, California Academy of Science mm.


Mitt i veckan gör vi en annan jätterolig sak: Träffar Gerths kusin Tomas med familj i San Francisco. Vi visste att de skulle semestra i Kalifornien men inte när så vi skickade iväg ett mail på chans och det visade sig att de skulle vara i San Francisco samtidigt som oss några dagar. Svensson Svensson i Kalifornien!! Det här var roligt inte minst för barnen som fick träffa sina sysslingar Jakob och Oscar igen och prata svenska med andra barn, vilket de inte gjort på länge.

Yerba Buena Garden

Första dagen visar vi runt dem i centrala delarna av San Francisco där vi tittar på skyskrapan där Gerth jobbade, Bay Bridge, South of Market, Chinatown, finansiella distriktet, Ferry building mm.

En favoritvy i SF. SFMOMA

Andra dagen tar även Ara ledigt från sin sommarskola och vi åker alla ut till den gamla beryktade fängelseön Alcatraz. Frisläppta från fängelset (där vi bla köper en bok skriven av en bankrånare som en gång suttit på Alcatraz och som nu sitter och signerar böcker på samma ställe!) besöker vi sedan sälarna vid Pier 39, tittar på Gerth och Annettes gamla lägenhet i North beach och äter sedan middag på Columbus Avenue i samma område – det italienska.

På väg till Alcatraz

Svensson Svensson på ett blåsigt Alcatraz

Visst gillar vi även de illaluktande sjölejonen.

Gamla lyan i North Beach. Härifrån hade vi utsikt över SF Bay och Alcatraz.

Innan vi alla säger adjö till varandra åker vi naturligtvis den klassiska spårvagnen över stadens kullar. En osviklig höjdare.


Nattsuddande barn gör SF "by night".

Svenska traditioner är viktiga att värna om, oavsett om man är i Sverige eller utomlands. På midsommarafton gör vi kopia på en jättemidsommarfest som vi arrangerade för vänner och bekanta i Golden Gate Park för 15 år sedan. Denna gång är det i mindre skala med enbart familjerna Svensson och Peterson men lika roligt och mysigt. Vi åker till IKEA (tack för att ni finns!!) och inhandlar sill, knäcke, Västerbottenost och annat oumbärligt. Efter att ha lagt Absolut Vodka på kylning och printat sånghäften njuter vi av maten, sången och dansen i stora drag (nåja, njuta kanske är fel ord…). Helan går…SKÅL!


Glada tjejer firar midsommar!

Fars dag firar vi genom att äta lunch på en kinarestaurang i Chinatown. På lunchen firas 3 pappor; Gerth, Jim och även Telings pappa Henry. Telings pappa, som är av kinesiskt ursprung, bor i Chinatown och restaurangen är en riktig ”locals restaurang” där vi är de enda icke-kineserna. God mat och rolig upplevelse.


Nästa programpunkt på fars dag blir en helamerikansk tillställning. Vi blir bjudna på baseball på AT&T park av Telings förra chef som där har en egen svit. Vi ser San Francisco besegra Texas Rangers och till detta äter vi pizza, korv (vad annars på baseball?), och gott Kaliforniskt vin. Det är folkfest att gå på amerikansk baseball. En härlig atmosfär helt befriad från läktarvåld och annat skräp. Fotbollsderbyna i Stockholm skulle bli oslagbara om vi kunde få in lite mer av denna ”glimten i ögat” och samtidigt behålla tifo-skådespelet.


Såväl yngre som äldre har roligt på en baseballmatch.

I full sving!

Dags att lämna civilistationen och denna underbara stad och fortsätta mot nya äventyr: Peru, med bla regnskog, bergskedjor och den gamla inkakulturen.

Tre glada barn som har haft en väldigt rolig vecka tillsammans. Ara, we really enjoyed staying at your home. We miss You!




LAS VEGAS OCH GRAND CANYON

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Sun, July 19, 2009 19:30:44
LAS VEGAS OCH GRAND CANYON

Vi måste nu försöka dryga ut reskassan för pengarna börjar sina…Vi checkar in på världens näst största hotell, MGM Hotel & Casino, med sina 5,780 rum. Detta är ett gigantiskt komplex där man kan finna i princip allt. Bara på detta enda hotell finns det mer än 3000 enarmade banditer…

Väl uppe på rummet fungerar inte toaletten och eftersom de några timmar senare fortfarande inte har fått den att funka får vi byta rum och kompenseras med gratis middag på hotellet. Helt ok med oss – middagen var toppen med mat från världens alla hörn.

Utanför entrén till MGM

Yes, Jag VANN!!!

På kvällen promenerar vi på ”The Strip” och ser alla möjliga och omöjliga hotellbyggnationer. Man pendlar mellan att tycka att Las Vegas är total idioti till att det är väldigt häftigt. Ett av de mest spektakulära hotellen är ”The Venice” där man byggt upp en kopia av Venedigs San Marco platsen, kanaler och har även sjungande gondoljärer (!). Vi står både och gapar med öppen mun och skrattar åt alltihopa.

The Strip

The Venetian

Eller var det NY vi var i?

Efter en dag och natt i Las Vegas kvitterar vi ut vår hyrbil och påbörjar den 50-60 mil långa resan genom öknen till Grand Canyon via Hoover Dam. Hoover Dam är en dammbyggnad mitt i Coloradofloden mellan delstaterna Nevada och Arizona. Den byggdes 1931-1936 för att kunna möjliggöra att ”öknen blomstrade” (genom vattenledning och elkraft). Hoover Dam har utsetts till ett av USA's 7 moderna civila ingenjörsverksunder och är ett nationellt och historiskt landmärke. Som sådant är det tyvärr också ansett som kandidat för islamistiska extremisters terrordåd, varför säkerhetsrutinerna, och därmed bilköerna, är omfattande.


Väl framme vid Grand Canyon´s south rim häpnar vi. Under vår resa har man på många ställen jämfört sina egna sevärdheter med Grand Canyon (och i dessa jämförelser gärna försökt överträffa Grand Canyon). Nu förstår vi varför. Grand Canyon är helt makalöst. Den är så stor och vacker så man vill nästan bara börja gråta när man står där och knappt kan ”ta in” den överväldigande synen av detta naturens egna underverk.


Nästa morgon går vi upp kl. 4 på morgonen för att få vara med om soluppgången kl. 5.03. Det är vackert med färgerna på bergssidorna och kondorerna som glider på sina vingar långt under oss.


Under dagen åker vi sedan runt för att se Grand Canyon från olika vinklar och vi gör också en vandring ca 1 km ned i kanjonen via Kaibab Trail Route till ”Wow view point” där vi vänder tillbaka.

På tur i Grand Canyon

Så var det den där stenen igen…Denna gång vid "Wow wiev point".

När man tittar ned längs kanjonens 1,500 m höga bergsväggar och på Coloradofloden långt, långt där nere tittar man nästan 2 miljarder bakåt i tiden och tid som begrepp mister på något sätt sin betydelse. Vi hör någon säga att ”Grand Canyon behöver inte människan, men människan behöver Grand Canyon” och det är verkligen huvudet på spiken.

Det sägs att man har väldig tur om man ser en kaktus blomma...

Utanför Grand Canyon i lilla byn Tusayan, där vi bodde på Red Feather Lodge, är det på lördagar en indianmarknad. Det är indianer från 2 olika stammar som är där; Navajo och Hopiindianerna. Dessa två stammar har inte alltid dragit jämt men på marknaden samsas man. Vi ser deras hantverk, traditionella danser och får även vara med i en sk förbrödningsdans med indianerna. Vi känner oss lite stela och rostiga men det är en rolig upplevelse.

Man vet att indianer har levt i Grand Canyon i minst 4,000 år. Man bodde i grottor längst ned i kanjonen bredvid Coloradofloden.

Under resan har vi besökt flera länder där ursprungsbefolkningen skoningslöst har dödats och fösts åt sidan för att ge utrymme för kolonisatörerna. USA är inget undantag. Skillnaden mot övriga länder vi har besökt är att man har kunnat betrakta spanjorernas, engelsmännens och holländarnas kolonisation på ett litet mer distanserat sätt medan USA är annorlunda. 25 % av Sverige befolkning emigrerade hit under 1800-talet och här har våra egna förfäder av kött och blod varit delaktiga, vilket ger en och annan reflektion. Genom släktforskning kan vi läsa hur våra egna släktingar slog sig ned i svenskbygderna och genom hårt jobb var med och framgångsrikt byggde det nya landet. Dock skedde hela flytten av västfronten på indianernas bekostnad och det är sorgligt att se hur de har förpassats till dåliga reservat och där den en gång stolta kulturen har bytts ut mot mycket sociala problem och försörjning av familjer sker numera genom att tjäna skattefria kasinopengar. Och det var Hopiindianerna som bjöd in oss till förbrödningsdans i Tusayan…


Under Grand Canyon vistelsen är Anton och Ida med på ett program för att bli sk ”Junior Park Rangers”. Anton och Ida ger sig in i detta med liv och lust. För att bli certifierade Junior Park Rangers är upplägget att barnen lär sig om Grand Canyon och dess rika djur och naturliv genom att vandra i området, svara på frågor och göra uppgifter i en bok. Sista delmomentet är att delta i en presentation av en riktig Park Ranger om Grand Canyon. Anton och Ida väljer en presentation där man sitter i solnedgången på klippkanten och ser kanjonen och Coloradofloden medan Park Rangern berättar om detta underverk.


Efter presentationen har barnen klarat av alla delmomenten och de får diplom och blir högtidligt insvurna som Junior Park Rangers av en riktig Park Ranger. Inte utan stolthet bär de sedan sina Jr Park Ranger brickor på brösten! Eden som de får svära går ut på att hålla 10 delmål. Det bästa målet var att lyssna till sina föräldrar tycker Gerth och Annette. Nu har barnen svurit på att de skall göra det – kanon!

Anton och Ida svär Junior Park Ranger eden

Två stolta Junior Park Rangers!

Nästa morgon måste vi åka tidigt för att hinna från Grand Canyon till Las Vegas där vårt plan avgår till nästa destination som är metropolen San Francisco. Vi kan dock inte låta bli att åka tillbaka till Grand Canyon för en sista titt. Vad mäktig och vacker den är!



USA

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Sun, July 19, 2009 19:03:11
LOS ANGELES

IT´S GREAT TO BE BACK!!!


Kontrasterna kan inte vara större. Efter att ha varit på söderhavets Cook Islands landar vi i mångmiljonstaden Los Angeles med alla sina motorvägar som går härs och tvärs över staden. Den här staden är hemskt ful men landet, USA, vi älskar det! Varje gång vi landar i det uppfylls vi av en sorts eufori, som är svår att förklara. Även om vi tidvis är starkt kritiska till detta land, inte minst dess utrikespolitik, är det fortfarande, i många stycken, möjligheternas land, en frihetens bastion och världens viktigaste demokrati. I detta världens mäktigaste land kan en svart man, trots stora rasmotsättningar inte alltför långt tillbaka i tiden, bli president och i detta land kan man rösta bort regeringar som inte sköter sig. Så är det verkligen inte i en del länder som vi tidigare besökt och ibland undrar man om stora delar av svensk nyhetsmedia förstått värdet av att världens mäktigaste nation faktiskt fungerar på det sättet (eller inte vill förstå det).

Efter att ha haft svårt att välja vad vi skulle köpa i matbutikerna på Cook-öarna pga det bristande utbudet, lika svårt är det nu att VÄLJA pga det enorma utbudet. Tänk bara när barnen skulle köpa tuggummi, 3 hyllmeter att välja bland...det tog sin lilla stund!

Vi har nu 2 veckor framför oss i USA och vi börjar med att hyra en bil och besöka Hollywood, de luxuösa husen i Beverly Hills och äta kinamat nere vid wharfen vid Stilla havskusten.

Den klassiska skylten, så man vet var man är.

En av alla stjärnor på Walk of Fame, Sunset Boulevard.

Nästa dag spenderar vi i sin helhet på Disneyland där både vuxna och barn har det riktigt roligt.

Tjena Långben

Gerths födelsedag spenderar vi på en annan av Los Angeles ”stora” parker; Universal Studios. Detta är en häftig blandning av åkattraktioner, att få inblick i hur man gör film och se kulisser från världskända kassasuccéer såsom ”Hajen” mfl.

The Simpsons

Vi bor på ett motell i Mexikanska delen av staden. Dörrarna är tunna och låsen bräckliga så det känns bra att lämna LA för att ta oss vidare till nästa anhalt på vårt besök i USA: Las Vegas!



COOK ISLANDS - VÅR SUMMERING

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Thu, July 16, 2009 07:08:48
COOK ISLANDS - VÅR SUMMERING

Ja, vad kan man säga…fullkomligt fantastiskt! Andra ord är överflödiga.

Om vi skulle besöka Cook igen skulle vi dock spendera all tid på ön Aitutaki som ”har allt”. Jämfört med Rarotonga har den bättre väder (även resten av året), bättre snorkling, finare stränder och vackrare öar och är inte lika kommersiellt exploaterad utan sover fortfarande sin ”törnrosasömn”.



COOK ISLANDS - RAROTONGA II

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Thu, July 16, 2009 07:05:56
RAROTONGA II

Tillbaka på Rarotonga är molnen på plats igen och nu med massor av regn. Spöregn! Vi har ihållande regn under nästan en veckas tid. Är det verkligen Söderhavet vi har kommit till? Det måste vara Stavanger eller Bergen!

Sista veckan på Cook-öarna sammanfaller även med sista veckan i skolan. Efter en hektisk termin är det dags för högtiden i samband med skolavslutningen. Vi längtar alla lite efter Sticklinge skolas underbara skolavslutning men vi får till en fin skolavslutning på Rarotonga också.


Lärarna Gerth och Annette håller tal för eleverna, vi sjunger ”Den blomstertid nu kommer” med tvärflöjt av fröken Annette och solouppträdande av Ida som spelar ”Blinka lilla stjärna” på tvärflöjten hon också.


Efter skolavslutningen går vi och äter glass i ösregnet och på kvällen ”firar” vi med att gå till den legendariska restaurangen ”Trader Jacks” och äter god sea-food. Denna heldag avslutar vi sedan med att gå på en island night show på The Staircase. Vi konstaterar att Island night och dansuppvisning har blivit något av Idas favoritgrej på resan. Hon njuter i stora drag och vill inte missa en sekund!

Visst regnar det rejält...

Vi passar på att besöka High-land paradise i ösregnet. Detta ställe är utsett till världens näst bästa sevärdhet/besöksställe avseende ursprungsbefolkning. Här får vi lära oss om maorierna och deras kultur före och efter kristendomens införande på 1800-talet och även äta lokal mat tillagad på traditionellt sätt. Som tur var slipper vi äta all traditionell mat med tanke på att människor ingick i menyn ända in på 1800-talet…Kannibalism upphörde i samband med att landet kristnades.


Livet innan kristendomens införande påminde väldigt mycket om vår egen vikingatid. I båda länderna tillbad man andra gudar till vilka man offrade såväl djur som människor, man dödade ett antal missionärer som försökte övertyga folket at lämna sina gamla gudar, man var sjö- och krigarfolk som åkte långt över Stilla havet/Nordsjön, Östersjön och de ryska floderna i enkla kanoter/vikingaskepp för att hitta nya ställen att bosätta sig på etc. Under den sk stora polynesiska migrationen ca 1350 e kr tvingades polynesierna, pga brist på mark (och därmed mat), att ge sig ut på det stora okända Stilla havet för att hitta ny mark. Precis nedanför där vi bor utgick de 7 kanoterna, som hade med sig krigare, kvinnor och boskap i letandet efter ny mark där de kunde bosätta sig på, och som slutligen nådde NZ. Kanoterna bar alltså förfäderna till dagens maori stammar i NZ. Det var roligt att vara på denna plats eftersom vi, när vi var i Nya Zeeland, också hörde berättas om dessa 7 kanoter som med hjälp av stjärnorna och vågorna lyckades navigera ända till NZ från Cook öarna. Påminner inte detta om tex vikingarnas färd till Frankrike och bildandet av Normandie?

Någon tutar på oss från en moped. Vi vänder oss om och får se de trevliga aussarna från Aitutaki igen! De börjar nu verkligen vara våra hovleverantörer av färsk söderhavsfisk. De berättar att de har varit ute och fiskat igen men denna gång på Rarotonga. De kör hem och hämtar fisk till oss som denna gång är mahi-mahi. Vi lägger den omgående på grillen och konstaterar att världen verkligen är full av härliga människor.

På Kura´s Kabanas, där vi bor (Muri Beach), finns en ”maori kanot” i trä som Anton och Ida använder för fullt. Eller rättar sagt, Ida låter sig paddlas fram i ösregnet av storebrorsan Anton som får lära sig att bli en gentleman i ung ålder….


Återigen ”läskade” av aussarnas fiskarfänge anmäler sig Gerth och Anton till en djuphavsfisketur men pga alltför grov sjö ställs den in. Vi förstår att det nog inte är meningen att vi skall dra upp några jättefiskar i vattnen kring Cook-öarna. Vi nosar då istället upp ett sk ”fish sanctuary” som vi ej snorklat vid tidigare. Det blev väldigt lyckat och det var nog detta som var meningen att vi skulle uppleva istället. Här ser vi i det kristallklara vattnet massor av stora tropiska fiskar, flera bläckfiskar och en jätte muräna. Vilken fascinerande undervattensvärld!

Den sista dagen på Rarotonga besöker vi den stora lördagsmarknaden. Förutom allt lokalt hantverk är det naturligtvis också en dansuppvisning som vi tittar på.


När vi skall checkar in på Rarotonga´s flygplats så är det fler som avser att göra detsamma!

Denna sista vecka på Rarotonga har vi också fått veta att svininfluensan inte längre är ett väsentligt hinder för att åka till Mexico. Jippie! Vi har ändå getts möjligheten att avboka vår sydamerikabiljett, vilket vi gör. När vi nu under en tid stött och blött vad vi skulle ersätta Mexico med, så har vi även kommit fram till att Galapagos känns lite överflödigt just nu. Vi har hittills under vår resa sett så otroligt mycket djur att alla känner att vi inte skulle förmå uppskatta Galapagosturen så som den bör. Att vårt flyg från Rarotonga går till Los Angeles gör dessutom att det känns väldigt hårt att inte besöka vår favoritstad San Francisco, så sagt och gjort: US – here we come!

COOK ISLANDS - AITUTAKI

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Thu, July 16, 2009 06:52:31
AITUTAKI

Alla vi pratat med har sagt att Aitutaki skulle vara något alldeles extra, även i Söderhavsösammanhang, så vi är spända av förväntan när vi tar Air Rarotonga flyget de 45 minuterna från Rarotonga till Aitutaki.


De ljög inte och Charlie hade rätt om vädret! Denna ö är en paradisögrupp som nästan är för fin för att vara sann. Den har en underbar korall lagun som skiner i jadegrön, turkosa och indigoblå färger och som rymmer tre vulkan- och 12 korallöar.


Aitutakiborna marknadsför ön med devisen ”Visit heaven while still on earth” och det är väldigt träffande. Ön är en triangulärformad atoll som stiger 4000 m upp från stilla havets botten. Ögruppen befolkades av polynesier ca 900 e kr medan den första europén som upptäckte den var Kapten Bligh på skeppet ”Bounty”. Han anlände 11 april 1789 och det var bara 17 dagar efter avresan från Aitutaki, på väg till Tonga, som det berömda myteriet på Bounty inträffade.

Vi bor på Paradise Cove som har ett antal bungalows som ligger vid stranden. Efter frukost är det bara att gå rakt ned i vattnet och börja snorkla.


Ett par dagar efter ankomsten till ön följer vi med på en lagoon cruise som tar oss till en massa snorkelställen, en musselodling och 4 av öarna i lagunen. Snorklingen är overkligt fin. Kristallklart vatten med ett enormt siktdjup och massor av koraller och färgglada tropiska fiskar. Vi ser en gigantisk wrasse som vi passerar på bara någon meters avstånd. Vi ser också jättemusslor som är 70-80 cm breda och som stänger sig när man tar på munöppningen. Det gäller att man inte fastnar när de slår ihop sig!! Vi avnjuter en BBQ lunch i vattnet (!) och har fiskar och plattfiskar simmande runt benen, väntandes på lite smulor som skall falla ned från borden.

Ida dyker ner för att se bättre.

Jättemussla

Maten är läckert upplagd i jättesnäckor och faten är gjorda av palmblad.

Svenska flaggan under ytan!

Här är det verkligen ”island time”, vilket innebär att allt går i slow motion. Staden på ön, ja den kallas så trots att det bara är några hus, verkar aldrig riktigt vakna upp på morgonen. Söndagar är fortfarande en vilodag som man helgar genom att gå i kyrkan och att hålla precis allt stängt. På ön finns ett Internetcafé där anslutningen är så långsam att det nog skulle gå fortare att simma med posten över Stilla havet. En dag när vi skall hyra en scooter för att ta oss runt ön frågar vi hur snabbt den går. En väldigt undrande uthyrare säger att han inte vet men frågar oss, vänligt och helt uppriktigt, om vi har bråttom…Vi ser senare när vi kommer ut på stora vägen (det finns en asfalterad väg på ön) att max hastigheten har satts till hisnande 40 km/h på ön. I butiker och på hotell rör man sig inte med blixtens hastighet och service som det som vi normalt förknippar med det ordet hemma har ingen större relevans här. I början har vi nog alla lite myror i kroppen men efter ett tag så gillar vi läget och njuter av det stillsamma livet (nja, kanske inte riktigt hela tiden, men rätt mycket).

Skolarbetet fortsätter, nu i ny lokal!


För några år sedan ville regeringen, som har sitt säte på Rarotonga, införa hjälmtvång på mopeder och MC. På Aitutaki blev det tvärnit. De styrande Arikis, en form av lokala kungar, vägrade med de helsköna argumenten att ”då kan ju inte våra flickor ha blommor i håret och inte hattar när de åker till kyrkan på söndagarna”. Och på den vägen är det. Ingen använder hjälm. Dock har alla damer hatt på sig när de åker till kyrkan och de flesta tjejer, men också en del killar, har vackra blommor i håret. Blommorna är inte bara till för att vara vackra utan fyller också behovet av ”datingmeddelanden”; beroende på var i håret som man sätter blomman signalerar man om man är gift, ogift, söker partner etc

Den stora begivenheten på ön är när ”stora skeppet” anländer var 6:e vecka. Då kommer förnödenheter till ön i form av bensin, livsmedel och allt annat som kan tänkas behövas. När vi är där är skeppet några dagar försenat vilket är det stora samtalsämnet på ön. Hyllorna i butikerna börjar gapa allt tommare och bensinpriset fördubblas då den är på upphällningen.

Dagarna förflyter, liksom de gjorde på Rarotonga, med bad, solning, snorkling och att läsa böcker. Värre dagar har vi upplevt…


Varje kväll njuter vi av de vackra solnedgångarna.
Vi gillar att vandra och vi måste naturligtvis bestiga den högsta punkten på ön, Maungapu, som är svindlande 124 möh…Härifrån har vi en 360 graders utsikt och kan framförallt beskåda den läckra lagunen och det oändliga Stilla havet.


En dag passar Anton och pappa på att åka på en dyktur utanför revet. Vi ser vackra koraller och kommer så nära en jättesköldpadda att vi kan klappa den. En underbar känsla att kunna komma dessa fantastiska djur så närma och att göra det i deras hemtrakter dvs långt under vattenytan. Inte långt från vårt dykställe stupar det ner 1,000 m och därefter fortsätter det snabbt ned till 4,000 m. Lite hisnande känsla att dyka på dessa ställen där man vet att de flesta av havsdjupets stora varelser, både snälla och mindre snälla, finns alldeles runt kröken.

Det är inte varje dag man får klappa en havssköldpadda i sin rätta miljö.

Fula fiskar finns det gott om...

Medan killarna dyker tillbringar tjejerna tiden med att utforska ön och dess stränder på hastighetsmonstret till scooter.


Till skillnad från de flesta länder vi besökt tidigare under resan har kolonisationen och kristnandet ej skett med ”sedvanligt” tvång utan mer mjukt. Befolkningen är väldigt kyrklig och de flesta går i kyrkan, läser bordsbön innan maten etc. Åker man till Cook öarna skall man inte missa att gå i kyrkan och höra kyrkosångerna. Vi gick en söndag i kyrkan och hörde hur körsången (inga instrument) höll på att fullständigt lyfta taket. Alla klämmer i för full hals och man sjunger i flera stämmor trots att det inte finns någon körledare på plasts. Detta har man lärt sig från generation till generation. En mycket vacker och mäktig upplevelse.

Aitutakiborna är väldigt varma och generösa. Eftersom prästen ser att det är en del turister i kyrkan varvar han predikan på både maori och engelska. Efter högmässan bjuds alla turister in på ett gigantiskt kakbord till Antons och Idas glädje. Tänk att det kan vara så roligt att gå i kyrkan…

Dansen är en viktig komponent i öbornas liv och det vill vi naturligtvis uppleva. Vi går därför ett par kvällar på sk island night där traditionell och lokal mat serveras innan dansen tar vid. Till sköna söderhavstoner framförs hula-hula danser och krigsdanser av vackra söderhavsbor. Att höfterna ej vrickas ur led är ett under! Det var roligt att vi besökte Nya Zeeland innan vi kom till Cook öarna. Det var ju folk från Cook öarna som en gång i tiden upptäckte Nya Zeeland och vi känner igen flera av dansrörelserna och får förklarat att de har samma innebörd som på Nya Zeealand, trots att det var så många år sedan som förfäderna flyttade till NZ. Häftigt! Den mest kända och roligaste rörelsen är den utsträckta tungan.


Djurlivet på land är mycket fredligt. Det finns tex inga giftormar. Den största faran är nog nedfallande kokosnötter. Vi hör allt som oftast dova dunsar när de faller ner från palmkronorna. Vi frågar vad som händer om man träffas och får till svar att har man otur dör man, har man tur får man bara hjärnskador…

Anton lär sig snart tekniken hur man öppnar kokosnötter och snart sagt varje morgon serverar unge herr Svensson färsk kokosmjölk till frukost. Gärna mera sådana kunskaper Anton!!

Den 29 maj är det vår 16:e bröllopsdag och att fira den på Aitutaki passar som hand i handsken. Känns surrealistiskt…16 år…vi gifte oss ju igår!!?? Vi kör bubbelvin på stranden och en riktigt bra lokal restaurang på kvällen. Restaurangen är enkel men har pinfärska råvaror och bra kök vilket gör att det blir en riktig festmåltid. Mumma!

Skål!

Vår egen lilla Söderhavstjej!


MAINA (Little girl)


Personalen frågar en dag om vi vore intresserade av att bo helt själva på en liten söderhavsö, vid namn Maina (”Little Girl”), som ligger i lagunen. Närmare Robinson Crusoe liv än så kommer vi aldrig att komma och vi kan inte motstå frestelsen att bo där. På en grannö spelande man in TV programmet ”Survivor” som visades i USA, Australien och NZ och som säkert även har varit förlagan till vårt svenska ”Robinson”.

De förklarar upplägget att vi kommer bo i en enkel bungalow och måste ta med mat som räcker under tiden vi är där. Någon elektricitet finns inte på ön utan det är stearinljus som gäller samt att vi under några timmar på kvällarna kan dra igång den bensindrivna generatorn för att få lite ljus. Någon båt att ta sig till fastlandet med finns inte heller men de kommer skicka med oss en mobiltelefon i händelse av nödfall. Vi tycker det är ett suveränt upplägg och nästa morgon kör de ut oss och lämnar oss själva på ön för 3 dagar framöver.


Vad oerhört vackert!!! Vi går runt ön och bekantar oss med den. Bara tystnad, sol, värme och paradisvyer.



På kvällen grillar vi på stranden och gör en ordentlig vådkase som måste ha synts vida omkring. Vi äter under en himmel som är, om överhuvudtaget möjligt, ännu mer stjärnklar än den vi såg vid Mt Cook i NZ .


Under middagen piper mobiltelefonen till och på displayen visas texten ”Batteriy low” innan den stendör och blir svart. Där försvann möjligheten till kontakt med omvärlden…

Självklart far en del tankar genom huvudet såsom ”tänk om någon blir stucken av en giftig tropisk fisk, någon behöver operation” etc. Att oroa sig lär dock inte förändra det hela så vi fortsätter att njuta av middagen innan vi drar oss upp till vår bungalow för att göra oss i ordning för natten. Gerth drar igång generatorn och det lyser fint i huset. I en minut…Sen slocknar det och blir kolsvart. Vi famlar oss fram och hittar tändstickor och kan tända stearinljus. Bensinen är slut i motorn och det finns ingen reservdunk i huset…

Vi börjar inse att det här kommer bli en mer Robinson Cruose liknande tillvaro än vi någonsin kunnat drömma om! En lite säregen känsla att befinna sig mitt ute i stora Stilla havet, själva på en pytteliten ö och att inte ha en chans att få kontakt med omvärlden om det skulle behövas (det är alldeles för långt att simma till närmsta ö eller fastlandet).

Det går dock ingen nöd på oss. Vi har det jättemysigt i vår bungalow och vi somnar gott till ljudet av vågorna som rullar in mot stranden.


Nästa dag har vi tur för mitt på dagen stannar en lagoon cruise båt ett par timmar kring lunch. Vi förklarar läget för dem och får köpa ett par liter bensin som gör att vi kan använda generatorn för resten av tiden på ön. Perfekt! Vi får dessutom med oss resterna från lunchen, mmm. Bättre än korven vi annars skulle ätit idag igen!


Ön är så vacker så det nästan gör ont.



Solppgångar och solnedångar börjar bli vår paradgren på resan och även här på Maina vill vi naturligtvis uppleva dessa skådespel.


Det är fin snorkling. Nästan för fin. Vi har sällan sett sådan fart på Ida som när hon plötsligt på ca 1 m avstånd stod öga mot öga med en gigantisk jättemuräna. Vips var fröken Svensson uppe på stranden och förklarade att det var färdigsnorklar för den gången. Väl uppe på stranden spelade vi basket med kokosnötter istället!


Ett annat populärt nöje är krabbrace. Man väljer var sin krabba och ser vilken av dem som snabbast tar sig ut ur cirkeln.


En annan rolig sysselsättning är att gräva ned lillesyrran i sanden.

På eftermiddagen den 3 dagen blir vi så upphämtade igen av hotellets båt för att ta oss tillbaka till ”civilisationen” på Aitutaki. De tycker det hela med mobiltelefonen och generatorn var väldigt pinsamt för dem…Vi hade dock en fantastisk rolig och fin upplevelse som vi aldrig kommer glömma.

På hotellet träffar vi några trevliga Australiensare som är tokiga i sk ”game fishing” eller djuphavsfiske. De nämner att vattnen kring Cook öarna är bland de bästa i världen och att här finns alla möjligheter att landa yellow-fin tuna, mahi-mahi mfl fiskar och att de skall pröva lyckan. På kvällen kommer de över till oss med egenhändigt dagsfångad yellow-fin tuna som vi äter på kvällen. Mums!

Killarna Svensson vill nu naturligtvis också pröva djuphavsfiske och ger sig ut på det 4000 m djupa havet med en liten lokal fiskebåt. Man känner sig rätt liten här ute på de stora vågorna och djupen. Det hela är en rolig upplevelse men lite smolk i bägaren blev det att vi inte fick någon fisk. Det närmsta vi kom var en fin mahi-mahi som dock lossnade från huggkroken vid båtkanten och försvann ned i djupet igen. Det var dock roligt att få kämpa mot en sådan stor fisk. Att veva in den gör att man blir helt ”spaghetti” i högerarmen.


Medan killarna fiskar åker tjejerna på en till lagoon cruise och snorklar i det glasklara vattnet. Här träffar Ida flera tjejer från ön som hon leker med. De sitter ömsom och småtisslar på däck och ömsom dyker de i vattnet. Vilka sötnosar!


På söndagen är det dags att lämna Aitutaki.


Söndag? Aj, aj, aj. Vilodag. På flygplatsen möts vi av ett antal demonstranter som demonstrerar mot att Air Rarotonga vanhelgar vilodagen genom att de börjat flyga på söndagarna. Vi pratar med demonstranterna och de har faktiskt en poäng. På en liten ö som Aitutaki är de faktiskt inte livsviktigt att hålla öppet på söndagar. Vi kanske var och en till mans, även hemma i Sverige, skulle må bra av att varva ned åtminstone en dag i veckan.




COOK ISLANDS - RAROTONGA

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Thu, July 16, 2009 04:33:05
RAROTONGA

Kia Orana!

Efter kalla och regniga NZ behöver vi värmas upp. Vad passar då bättre än Söderhavet?

Cook Islands

Cook Island är en ögrupp och tillika en egen nation som ligger mitt i Stilla havet. Landet har ca 15000 invånare och huvudön är Rarotonga. Befolkningen är polynesier. Huvudön Rarotonga befolkades först ca 500 e kr och det var folk från söderhavsöarna Samoa och Tahiti som tog sig hit med kanoter. Cook öarna anses ha de bästa dansarna i Söderhavet och varje ö har utvecklat sina egna varianter av krigs- och hula-hula danser.

Landet blev brittiskt protektorat 1888. Öborna vädjade själva till britterna om detta, mest för att undvika en fransk invasion. Britterna var dock måttligt intresserade och lämnade 1901 över ansvaret till Nya Zeeland. Landet är sedan 1965 självständigt men har valt att vara kvar inom Brittiska samväldet vilket innebär att Drottning Elisabeth II fortfarande formellt är statsöverhud. När vi var där var det nationell helgdag pga Drottningens födelsedag. Födelsedagen firas dock inte på något sätt men folk tycker det är toppen för man får en hel dag ledig…Kopplingen till England känns väldigt svag medan kopplingen till NZ känns betydligt starkare. Alla invånare har tex dubbla pass, ett Cook Island och ett NZ pass.

Rarotonga I

10 maj

När vi landar med planet på Rarotonga talar kaptenen om för oss att vi skall flytta fram klockan ett par timmar OCH att vi dessutom skall justera oss bakåt ett dygn för att få den rätta lokala ö-tiden. Detta pga att vi passerat den sk datumzonen, så helt plötsligt fick vi ett dygn extra. Tur att vi valde att åka detta varm runt jorden och inte andra hållet!

9 maj och även 10 maj får vi uppleva en gång till. Och tillika fira den lokala morsdagen ytterligare en gång till. Inte illa att bli firad 3 dagar i rad!

På den lilla flygplatsen välkomnas vi av en gammal man som spelar söderhavsmusik på sin ukulele. Charmigt!

Vi bor på Tiana´s beach villas som ligger på vackra Muri beach. Rakt ut från vår bungalow ser vi den ”motu” (liten ö som finns på vartenda vykort från Rarotonga). Oerhört vackert belägen och sinnebilden av en söderhavsö med vajande palmer och blått hav runtomkring.


Vi njuter i stora drag av att gå upp tidigt på morgnarna och spana in soluppgångarna. En natt väcks vi av att det är så ljust, det är ett vackert månsken över lagunen!


Till skillnad från övriga länder vi besökt så sänker vi nu tempot rejält efter en rätt hektisk månad på NZ. Vi har så mycket intryck att vi känner att vi nu bara måste smälta dem ett tag och dessutom märker vi att det i princip är omöjligt att ha något högre tempo här. Folk riktigt rör sig i snigelfart.

Stranden

Vår Bungalow på stranden

Dagarna ägnas åt att slöa, läsa böcker, paddla kajak, spela kort på verandan, snorkla och sol- och bad. På kvällarna lånar vi Charlies (ägaren till Tiana´s) gasolgrill och lägger på kött eller lokalt fångad fisk samt korkar upp gott vin på verandan. Hääärligt!

På Kajaktur
Ahh, äntligen framme!
Fin snorkling

Att få tag i mat till vårt självhushåll är konstigt nog ingen lätt match. För att komma till en hyfsat välsorterad affär får, eftersom det är söndag, åka bussen ett helt varv runt ön (3,2 mil). På vardagarna finns det 2 busslinjer, en som går medsols och en som går motsols runt ön. Det atr en timme att åka runt ön. Nåja, vi har ju trots allt ingen brådska och att åka lokalbussen är en upplevelse i sig. Bla ser vi att lokalbefolkningen har gravar i sina trädgårdar (!). Vi får förklaringen att det är för att man vill vara så nära sina avlidna släktingar som möjligt…Vi föredrar dock svensk praxis på detta område!

Denna första vecka är varm men rätt molnig, varför den riktiga söderhavskänslan inte riktigt vill infinna sig. Charlie menar dock att vädret alltid är bra på ön Aitutaki dit vi skall bege oss efter en inledande vecka på Rarotonga. Vi hoppas han har rätt.

Våra egna koalor!


Vi har fortfarande inte något klart besked om Mexico. Flygbolagen låter de omboka som skall flyga fram tom 31 maj. Eftersom vi skall åka till Mexico först i juli så gäller det inte oss, utan vi får fortsatt avvakta vad som händer. Vi börjar i alla fall nu kolla/fundera på alternativ till Mexico och börjar känna oss lite småstressade eftersom vi nu skall till Aitutaki och där skall det, enligt uppgift, endast finnas ett väldigt långsamt Internetcafé. Vi har nämligen en separat biljett till Sydamerika, dit vi skall direkt efter Cook-öarna.

IDAS BÄSTA

Jorden RuntPosted by Annette Svensson Fri, July 10, 2009 02:50:46
IDAS BÄSTA

SYD AFRIKA

I Syd Afrika var de roligaste sakerna Cape Town, safarin och Garden route. Det som var det roligaste med Cape town var att man fick se hur dom mörka har det (dom bodde i skjul). Safarin var rolig för att man såg så många djur som jag aldrig har sett. Garden route var fin och roligt att se.

BANGKOK
Bangkok var kul att se, speciellt alla palatsen och buddhorna. Det var också kul att åka tuk tuk. Maten är också jätte god. Men tillslut tröttnade jag på alla buddhorna och palatsen!!!
Marknaden var också rolig, den började på kvällen och höll på hela natten.

FILIPPINERNA
Filippinerna var också ett fattigt land. Som ni vet fick vi hälsa på ett barn hem och en skola, det var roligt. Det bästa var APO ISLAND, det var jätte kul. Där var det bästa att leka med barnen och att få berätta om oss och Sverige för sex klasser på deras skola.

AUSTRALIEN
I Australien surfade vi, det var roligt. Det var kul att bo i en husbil i fem veckor.
Ayers rock till Alice springs var en rolig sak att ha gjort. Vi hade ganska mycket tur för egentligen skulle det vara kokhett och jätte mycket flugor men det var det inte.
Aboriginerna såg inte så glada ut, vem vet, det kanske är för att dom vita tog över Australien????

Nu har halva resan gått snyft, snyft!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

NYA ZEELAND
I Nya Zeeland bodde vi också i en husbil. Det roligaste vi gjorde i Nya Zeeland var maorie dansen i Rotorua. Det var kul att se när dom kom i en lång båt och räckte ut tungan. Maorierna såg gladare ut än vad Aboriginerna gjorde.



« PreviousNext »